Höjden av onödigt krångel

Bloggade nyligen om Regeringens förenklingar för företag. Själv har man såklart en egen liten lista på saker man skulle vilja ha förenklade.

Jag tenderar att gilla s k ”low-hanging fruit”, dvs saker som iofs inte är världsomvälvande, men så ofantligt enkla att det inte finns nån ursäkt att inte genomföra dem. Här är ett exempel. Ber om ursäkt för denna tirad om en småsak, men…jag är tvungen.

Om man vill komma åt sitt eller sitt bolags skattekonto via internet, måste man fylla i SKV:s blankett nr 4808 Anmälan – Elektroniska tjänster – Skattekonto. Där kan man även låta ett externt ombud få tillgång till uppgifterna. Nämnas bör att skattekontot för bolag är offentlig uppgift och kan begäras från SKV med ett enkelt telefonsamtal – ombud-grejen gäller alltså bara att en extern person ska kunna kolla in skattekontot på nätet istället för att ringa SKV.

Och här är grejen – denna ansökan ska bevittnas. Av två personer. Bevittnas!?!? Som man gör med testamenten, ni vet. Dessutom ska adress och telefonnummer på vittnena bifogas.

OK, inte hela världen kanske, eftersom de flesta företag gör detta en enda gång. Men ändå, så sanslöst onödigt! Och som redovisningskonsult är jag nog uppe i ett 100-tal såna blanketter vi det här laget (and counting). Börjar bli rejält less på det. Och hur mycket extra tid innebär detta för byråer, som sedan debiterar sina kunder tiden?

Jag har inte lusläst lagtexten, men jag har väldigt svårt att tro att lagen kräven bevittning. Gissningsvis är det en överambitiös eller uttråkad SKV-tjänsteman som ”got a bit carried away”. Så här är mitt förslag: som firmatecknare i ett AB kan jag utan anmälan skicka in bolagets inkomstdeklaration på nätet. Varför inte göra tillgång till skattekontot (borde väl vara lägre ”clearance”, tycker man) automatisk för firmatecknare? Samt att man i den e-tjänsten gör det möjligt att anmäla ombud direkt på nätet. Klockrent!