Över- och underavskrivningar – en snabbkurs

(Uppdaterat 2020-06-10 med lite ytterligare information och förtydliganden)

Över/underavskrivningar är ett rätt speciellt ämne. I korthet är det skillnaden mellan de planenliga och de skattemässiga avskrivningarna. Grejen är alltså att det finns två olika regelverk som reglerar avskrivningar. Här kommer en liten snabbkurs för den som vill förkovra sig.

Civilrättsliga regler – planenliga avskrivningar

De civilrättsliga reglerna reglerar planenliga avskrivningar. Vi kan även kalla dem ”bokföringsmässiga” avskrivningar. Det är den typen av avskrivningar som ”makes most sense” för oss dödliga. Man gör en plan över avskrivningarna som ska reflektera användningen och värdeminskningen på en tillgång. Vanligast och enklast är 20% per år i fem år, men det finns mängder av olika varianter, t ex större i början och mindre mot slutet eller tvärtom, andra livslängder, etc.

Rättvisande resultat

Poängen med de planenliga avskrivningarna är oftast att de ska ge ett någorlunda rättvisande resultat. Dvs om vi köper en maskin som kommer att ha värde för oss i tio år, är det inte rättvisande att ta hela kostnaden vid inköpet. Istället skriver vi av den och sprider ut kostnaden över tio år.

Vill man maximera eller minimera resultatet?

Ibland kan vi ha incitament att gå den ena eller andra vägen. Om du har högt resultat och inte bryr dig så mycket om ett rättvisande resultat, kanske du vill ta kostnaden så snabbt det bara går för att minska skatten. Förutsatt att skattereglerna tillåter det – se nedan.

Om du gör minusresultat vill du hellre minimera kostnaderna och försöker skriva av saker på så lång tid som möjligt. Ett typexempel är ett startup som har stora investeringar och går i förlust i ett antal år innan man (förhoppningsvis) börjar visa vinst. Här vill man oftast stoppa så mycket man kan i balansräkningen och skriva av dem på längre tid.

Årsvis, månadsvis eller dagsvis?

Normalt ska ju avskrivningarna följa användningstiden, så om man hårdrar det kan man börja inköpsmånaden och skriva av 1/12 av den årliga avskrivningen varje månad. Eller t o m 1/365 av årsavskrivningen varje kalenderdag. Men det är också helt OK att förenkla och skriva av ett helt årsbelopp första året, oavsett när under året inköpet gjordes.

Försiktighetsprincipen begränsar

Framför allt måste man tänka på att inte skriva av för sakta – försiktighetsprincipen i bokföringsreglerna säger att vi ska vara försiktiga när vi värderar en tillgång för att inte få bolaget att se bättre ut än det är. Dvs vårt bokföringsregelverk reglerar framför allt hur sakta vi får skriva av respektive hur snabbt vi måste skriva av något.

Skatterättsliga regler – skattemässiga avskrivningar

De skatterättsliga reglerna är ett helt annat djur. Skattereglernas huvudfokus är att se till att du inte gör för stora avdrag, dvs skriver av en tillgång för snabbt.

Direktavdrag

Ibland får vi dra av hela utgiften direkt. Detta gäller ”inventarier av mindre värde” (anskaffningsvärde exkl moms under ett halvt prisbasbelopp) och ”korttidsinventarier” (beräknad användningstid på högst tre år). Då får man alltså enligt skattereglerna dra av hela utgiften direkt vid inköpet. Notera dock att man inte måste göra det, men man får om man vill. Läs mer i Skatteverkets vägledning Omedelbart avdrag för anskaffningsutgiften.

Avskrivning över flera år

Om man inte får dra av hela utgiften direkt får den istället dras av med avskrivningar över flera år. Här finns det två olika regeluppsättningar: räkenskapsenliga och restvärdesavskrivningar.

Restvärdesavskrivningar

Restvärdesavskrivning är en förenklingsregel för de minsta företagen, som säger att du något förenklat kan skriva av 25% av värdet vid årets ingång. Inventarien blir alltså aldrig helt avskriven. Denna regel tenderar att göra många bokförare lite nervösa – vi gillar fasta avskrivningsplaner med anläggningsregister och ordning & reda. 🙂

Räkenskapsenliga avskrivningar

Räkenskapsenliga avskrivningar är det ”riktiga” regelverket och här har vi också (surprise, surprise) två ”underregler” med de deskriptiva smeknamnen 30-regeln och 20-regeln. Varje år får du välja en av dessa regler att applicera på årets skattemässiga avskrivningar. 30-regeln innebär något förenklat samma som restvärdesavskrivningen ovan, fast med 30% istället för 25%. 20-regeln innebär att du får skriva av till ett värde som motsvarar 20% av anskaffningsvärdet per år sedan början (hängde ni med?).

Skattemässiga avskrivningar görs alltid med ett helt ”årsbelopp”, oavsett när under året inköpet gjordes. Däremot justeras årsbeloppet om räkenskapsåret är kortare eller längre än ett år (t ex under första året).

Det är lite mer smådetaljer att hålla koll på vad gäller de olika reglerna, men vi håller oss till de övergripande principerna här.

Överavskrivningar – ett exempel

Vi tar ett exempel där en inventarie enligt bokföringsmässiga avskrivningsplanen ska skrivas av med 20% år 1. Men vi vill maximera avdraget och får enligt 30-regeln skriva av med 30% år 1. Då uppkommer en ”överavskrivning”. Man skriver av 20% planenligt, vilket debiteras 783X och krediteras 12X9. Sedan skriver man av ytterligare 10% skattemässigt, vilket debiteras 885X och krediteras 215X. Summa summarum har vi fått avdrag med 30%, men i anläggningsregistret (listan över inventarier och deras planenliga avskrivningar) samt i kontoklass 12XX syns bara de planenliga avskrivningarna.

Skattemässig avskrivningsplan – ett exempel

OK, så ett exempel på den vanligaste setup:en. Om man inte har något behov av överavskrivningar, rekommenderar jag att skriva av inventarier över fem år med 20% år, både planenligt och skattemässigt. Keep it simple – ingen skillnad mellan planenliga och skattemässiga avskrivningar och alltså inga överavskrivningar.

Vill man däremot maximera avdragstakten för en 5-årsinventarie använder man typiskt 30-regeln de första tre åren och 20-regeln de sista två. För en inventarie på 100 tkr blir då avskrivningarna som följer:

Ser ni hur den skattemässigt skrivs av snabbare i början, medan de planenliga i slutet ”kommer ikapp”?

Underavskrivningar

Om något skrivs av snabbare än över fem år uppkommer underavskrivningar, dvs att den skattemässigt skrivs av långsammare än planenligt. Skattemässigt kan en inventarie nämligen aldrig skrivas av snabbare än fem år. Det är alltså skattemässigt antingen direktavdrag eller avskrivning över minst fem år, vilket kan upplevas som lite konstigt.

What to do?

I små bolag finns det sällan speciellt mycket att tjäna på överavskrivningar så länge avskrivningsplanen är på fem år, så det är lika bra att undvika dem om de inte verkligen behövs. I lite större bolag kan de vara ett användbart verktyg för att resultatjustera mellan åren.

Frågor eller synpunkter? Gå loss i kommentarerna!