Vinklat i SvD om revisorerna

SvD skriver idag en helsida om att topprevisorerna ”gynnas av unika skattelättnader” och betalar ”bara 20 procents skatt på stora delar av sin årliga inkomst”. Man kan tycka vad man vill om revisionsbranschen – och där finns en del att tycka – men SvD:s artikel är tyvärr till stora delar vinklad skandaljournalistik.

Vi tar de ”unika skattelättnaderna först”. Det hela handlar om de s k 3:12-reglerna (se förklaring nedan), som gäller för i princip alla mindre aktiebolag i Sverige och även ett antal större. Inget unikt där.

En effekt av 3:12-reglerna är att konsultbolag (med relativt stort antal anställda) har större nytta av regelverket jämfört med andra företag. Revisionsfirmor är såklart konsultbolag, men det är de ju knappast ensamma om. De har i och för sig ofta fler anställda per delägare än vad som är normalt bland fåmansbolag, vilket ger en förstärkt effekt. Men unikt? Nja…

Vad är det då som de gör som är så fruktansvärt. Jo, de gör till att börja med vinst (usch). Dessa vinster delas sedan ut till delägarna (huga). Dessutom gör man detta helt enligt gällande regler (skandal).

Och vad blir då skatten på dessa utdelningar? Tja, först betalar företaget bolagsskatt med 26,3% och sedan delägaren skatt på utdelningen med 20%, summa ca 41%. Motsvarande skattesats på lönen för en anställd med 25 tkr i månadslön är ca 42% (inkl sociala avgifter).

OK, men en poäng med aktieutdelning är att skatten är platt, dvs att skatteprocenten är konstant oavsett storleken på inkomsten. På löneinkomster börjar man ju betala statlig skatt över 32 tkr/månad, vilket innebär att marginalskatten går upp rejält.

Å andra sidan måste delägaren ta ut minst 40 tkr i månadslön året innan utdelningsåret för att få utnyttja sitt stora gränsbelopp. Så delägaren har alltså redan betalat skatt på en rätt hög månadslön innan han/hon får ut sin ”lågbeskattade” utdelning.

Det var liten djupdykning i skattefrågan, nu tillbaka till artikeln. Såvitt jag förstår är det skandalösa enligt SvD att ”topprevisorerna […] undgår stora summor i inkomstskatt” (citat från SvD:s framsida) genom att följa exakt samma regler som i princip alla andra företagare i landet. Skillnaden är att de stora revisionsbyråerna är dels väldigt lönsamma och dels har väldigt många anställda och kan därför utnyttja 3:12-reglerna fullt ut. Det blir helt enkelt väldigt stora summor, vilket jag antar upprör folk.

Man kan ju såklart ifrågasätta reglernas utformning och det görs konstant till höger och (framför allt) till vänster. Men den kritiken måste ju gå till politikerna, inte till företagarna.

En granskning av revisionsbranschen är nog på sin plats. Och att det är en bransch i behov av förnyelse, tillsammans med vår egen redovisningsbransch, är jag den första att skriva under på. Men saklighet, Mensch, saklighet…

Uppdatering 2011-01-11:

SvD följer idag upp artikeln med en lite mer nyanserad artikel om Sven-Olof Lodins åsikter om regelverket, med anledning av hans inlägg på SvD Opinion. Lodin var med i gruppen som 2004 utredde och förändrade regelverket. Han menar att idén med löneunderlaget var att risktagande i bolaget skulle belönas med högre gränsbelopp och att öka antalet anställda var just ett bra mått på risktagande. Men i många konsultbolag som avses i SvD:s artikelserie används s k ”nakna aktier”, vilket är aktier som dels kostar delägaren väldigt lite och dels måste säljas tillbaka till bolaget eller till annan ägare när man slutar sin anställning. Eftersom nakna aktier inte innebär något reellt risktagande, innebär delägarskapet snarare en form av belöning för utfört arbete. Dels kan man argumentera att möjligheten att få köpa aktier väldigt billigt (priset 10 kr nämns för en aktie som ger ca 12 000 kr i årlig utdelning) är en förmån som borde beskattas. Dels säger Lodin att sättet dessa konsultbolag använder 3:12-reglerna inte är i enlighet med idén bakom regelverket och att reglerna därför borde justeras. Han föreslår en regeländring som gör ett undantag för s k ”flerfåmansföretag”. Läs mer i hans inlägg.

Lodins resonemang har ju betydligt bättre  poänger än SvD:s ursprungliga artikel. Att bolag som växer mycket får väldigt stora fördelar – kanske större än lagstiftarna hade tänkt sig – ser jag inte som ett problem. Det är ”smällar man får ta” med incitamentssystem och att lägga energi på att oroa sig för att några tjänar mycket pengar är inte så konstruktivt. Men jag håller helt klart med om att systemet med ”nakna aktier” inte riktigt känns helt bra. Man gör anställda till delägare utan nån egentlig makt eller risk, bara för att undvika lönebeskattning. Om man bygger upp ett bolag tycker jag det ska belönas, men det är sällan vad dessa delägare gör. Men det är ju bara vad jag tycker.